Vi har varit och tävlat i Ulricehamn och redan klockan 11 var det Boogie-Woogie. Vi tänkte vi skulle strunta i att vara så perfekta och bara dansa istället och under några minuters uppvärmning kändes det som om vi började förstå vad det innebar att inte vara inlåsta i Boogie-Woogiens form utan faktiskt använda den för att uttrycka vad vi hörde i musiken. Men när vi sedan hamnade i heat 2 med ett par som bara hade några enstaka poäng kvar till Internationell klass och ett annat par som alltid slagit oss kändes det lite tuffare. Men vi fick en bra låt med sväng och driv och det kändes som om vi faktiskt lyckades med det vi förutsatt oss. När de sen räknade upp paren som gått vidare så tappade vi nästan hakan, för förvånande nog var det alla vi tre par i andra heat som gått vidare. Vi var i final. Lycka! Nå, vi går väl in och försöker göra så gott vi kan för 3:e platsen som vi räknade med var vår. När prisutdelningen sedan kom fick vi kliva upp på 2:a plats! Varsin stor pokal och en U-poäng, vår första i Boogie-Woogie, rikare!
Efter några timmars väntan var det dags för buggen. Vi (BSA) startade i kvartsfinal och vi tyckte att det kändes som om vi kunde växla upp vår dans ett snäpp mot tidigare. Vi kom förstås(!) vidare till semi och det heatet var nästan lika bra. Några bekanta som, liksom jag, är på väg mot domarexamen, sa att vi verkligen var bäst. Och det är ju roligt att höra. Vi lyckades i alla fall komma med till finalen tillsammans med ungefär samma par som vanligt, det var Bert&Britt, Tony&Marie m.fl. Vi brukar hamna runt tredje plats när de är med. I Vara senast vann vi ju, men då var inget av de paren med. Så hur skulle det gå idag? Vi tyckte att vi i finalrundan lyckades för tredje gången att dansa vår "nyfunna" dans, men vad skulle domarna säga? Vi tittade på siffrorna från de tidigare omgångarna och såg att det som vanligt var oss tre par det handlade om. En domare tyckte inte att vi skulle gå vidare varken från kvart eller semi medan de andra var eniga. Dock hade denna domare våra värsta konkurrenter vidare. Prisutdelningen närmade sig, Bugg Ungdom B, Bugg Junior B, Bugg Junior A, Bugg Vuxna B, skulle det aldrig bli vår tur? Denna eviga väntan... Nå, så började speakern ropa in paren i Bugg Senior A. Våra värsta konkurrenter ropades in först, dvs. för tredje plats. På andra plats kom ett par som vi inte alls räknat med. Kvar var vi och det par som vi bara *ville* slå. "På första plats, par nummer 71, Thomas Nilsson & Carina Andersson, LDT"!!!!!!! Paret som vi bara *måste* slå blev fyra. Vi hade majoriteten med oss av domarkåren till vår förstaplats, dvs tre domare satte oss som etta! Det är en ganska klar vinst. Det var en lång, men mycket inspirerande dag!
